Barnet som var du
Jag kan falla djupt av ett foto ifrån då
kan jag sjunka som en sten.
Ungen som var du bär jag alltid i min famn,
lika tom ändå.
Skriver jag om dig
över pappren regnar gråt,
orden gör så ont.
Säg mig,
längtan tar den slut?
Sorg som finns i aska kvar,
kan den nånsin brinna ut?
Hope
Never was a laughing child
but a dreamer I was…
not anymore I am.
Not even a pretender.
Hard stones hit me to often
broke my wings
and held me down.
Hope though never left me.
(my english maybe not ok… although…I understand)
