Ständigt söker jag stigen
Jag söker ständigt den ljusa
stigen
från allt det här mörka
som verkar bo i mig.
Ibland hittar jag ut.
Lervåt och smutsig
leende
låter jag mig omfamnas
av ängens varma våt dagg.
Men solen skrämmer,
dess strålar skär sönder,
sönderfäller mig
tillbaka
in i mörkret.